Ett datorsystem

Först och främst tänker man på processorn som styr allting med hjälp av program som manipulerar inmatningsdata och sedan presenterar resultatet för användaren. Program består av instruktioner som utföres i processorn, i princip en instruktion i taget. Dessa instruktioner lagras i ett minne där processorn hämtar dem i tur och ordning. Minnet delas upp i internminne och externminne, där externminne är där programmen lagras, t.ex. hårddisk, CD/DVD, och internminnet är varifrån processorn kan hämta instruktionerna och exekvera dem. Detta innebär att när ett program skall exekveras måste det flyttas från exterminne till interminne för att instruktionerna skall kunna utföras av processorn. Inmatningsdata till programmen kan fås från flera olika håll, men det måste också lagras i internminnet för att processorn skall kunna använda det. Inmatningsdata kan komma från tangentbordet, där användaren skriver sin data till programmet, eller från externminne, eller så kan det komma från datakommunikation, t.ex. Internet. Utmatningsdata eller resultatet presenteras till användaren på bildskärmen, skrivs ut på en skrivare, lagras på externminne eller skickas med datakommunikation. Så vad ett datorsystem gör är att manipulera data styrt av ett program.

Nu skall vi titta närmare på hur detta går till. I grunden så arbetar ett datorsystem digitalt, vilket menas att det endast använder ettor och nollor (bit, binary digit) för att utföra jobbet. Men vi användare har ett annat system, vi har text (alfabetet) och bilder. En bit kan vara ett eller noll, och genom att kombinera flera bitar så kan användarens text och bilder representeras i det digitala systemet. Det vanligaste är att ha 8 bitar i kombination (en byte). Instruktioner som programmen använder sig av är kombinationer av bitar som processorn kan tolka, och dessa hämtas från internminnet, vilket innebär att processorn måste kunna adressera internminnet så att rätt instruktioner eller data används. Interminnet lagrar alltså instruktioner, indata och resultat som bitar. Instruktionerna består av en del som bestämmer vad som skall göras och en del som anger på vilken data det skall ske och var resultatet skall vara, och dessa kallas maskininstruktioner. Programerare som skriver program använder inte dessa maskininstruktioner utan skriver programmet nästan som man skriver regler, man kallar dett högnivåspråk, och därför måste detta omvandlas till processorns maskininstruktioner, det kallas att man kompilerar programmet. En kompilator är i sig ett eget program som läser programerarens sätt att skriva och omvandlar detta till processorns maskin­instruktioner. (de första kompilatorerna skrevs med processorns maskininstruktioner).

Om vi tittar lite närmare på hur data manipuleras så göres detta i processorn i en del som kallas ALU (Arithmetic Logical Unit) och detta styrs med hjälp av instruktioner i en del som kallas CU (Control Unit). Instruktionerna hämtas från interminnet (som också kallas primärminne), och allt detta är sammankopplat med 3 st bussar (det kallas buss för att det har många bitar parallellt, kan ha mycket data, precis om en buss som kan ha mycket folk). ALU, CU och internminnet kallas tillsammans för CPU (Central Processing Unit). För att flytta data in och ut från systemet används en del som kallas I/O (Input & Output) och tillsammans med CPU blir detta datorsystemet. Här är en illustration i powerpoint på detta. Förkortningar som används i illustrationen betyder MAR (Memory Address Register), MDR (Memory Data Register), MC (Memory Control), IAR (Instruction Address Register), IR (Instruction Register) och OP (Operand).

IAR pekar på den adress som instruktionen skall hämtas från och kopplas till adressbussen, kontrollbussen berättar för minnet att det skall läsa data från denna adress. Den data som minnet läser på adressen går via databussen till IR och där tolkas det till en operation som skall utföras och adressen pekar på den data som skall manipuleras. Adressen i IR kopplas till adressbussen och kontrollbussen säger till minnet att läsa data från denna och går via databussen till ett register i ALU och med adderaren/subtraktorn så sker manipulationen (som kan t.ex. var att addera två register med varandra och resultatet sparas i ett tredje register). Allt detta sker under kontroll av CU som ser till att dessa händelser sker i rätt ordning genom den operand som finns i OP.

För att få data från externminnet till internminnet så finns det speciella maskininstruktioner för detta och dessa använder sig av speciella hårdvarukomponenter som är gjorda för att kommunicera med t.ex. hårddisken. Externminnet måste också kunna adresseras så att rätt data läses in till internminnet. Detta innebär att var data lagras i internminnet och externminnet måste organiseras så att inget går förlorat. Det är här som ett speciellt program kommer in i bilden, det kallas ett operativsystem, som t.ex. Windows XP,Vista,7 eller Linux. Operativsystemet avlastar både programmeraren och användaren från alla detaljer om hur data skall organiseras på intern­minne och externminne, när data skall flyttas från exterminne till internminne och vise versa. Även operativ­systemet avlastas med detaljer om hur de enskilda in och utmatningsenheterna skall hanteras med drivrutiner som hanterar detaljerna för respektive enhet. Drivrutinerna skapas ofta av leverantörerna för enheterna och det är ett program som operativsystemet laddar in till internminnet. Men även drivrutinerna avlastas från de allra minsta detaljerna, och det är ett program det med som heter BIOS (Basic Input and Output System ). Så när opertivsystemet skall kommunicera med in och utmatningsenheter (tangentbord, hårddisk, skrivare o.s.v.) så använder det sig av drivrutiner, som i sin tur använder BIOS. BIOS är ett program som sällan ändras och det lagras på ett speciellt ställe, i ett ROM-minne (Read Only Memory). ROM är en del av internminnet på speciella adresser.

Det är operativsystemet som användaren komunicerar med genom att starta de program som skall användas, och tar hand om den indata som användaren antingen matar in via tangentbordet eller genom att ange vilken extern data som skall användas. Program och data lagras på externminnet i form av filer som också identifieras med ett namn. Så en fil kan innehålla data eller program.

När en dator startas, trycker på on knappen, så måste en hel del saker ske för att det skall bli ett datorsystem. Eftersom det är operativsystemet som man kommunicerar med så måste detta laddas till internminnet från externminnet där det lagras. Det är BIOS som ser till att operativ­systemet (OS) laddas in till interminnet och sedan ser till att det börjar användas (exekveras). För att detta skall ske så måste BIOS veta var OS finns lagrat på det externa minnet, sedan ladda detta till internminnet och starta det. Men innan OS laddas in göres en test av att de grundläggande komponenterna fungerar, ett program som kallas POST (Power-on Self Test) som är den första delen av BIOS. Det testar de första 64 kbit av internminnet, att processorn, bildskärmen, tangentbordet och hårddisken fungerar. Om något av dessa tester fallerar så avbryts processen att ladda OS, och ett felmeddelande kommuniceras till användaren. Om bildskärmen fungerar så kommer felmeddelandet där annars används den interna högtalaren, eller lamporma på tangentbordet. Högtalaren ger ifrån sig en kombination av korta och långa pipsignaler som berättar vad som har upptäckts inte fungera. Det finns flera olika sorters BIOS och varje har sin egen kombination av pipsignaler, och som användare får man ta fram instruktionsboken för sitt BIOS och där tolka signalerna.

Om inget fel upptäcks i POST så adresserar BIOS den första sektorn på hårddisken (senare beskrivs hur hårddisken är organiserad) och läser in det program som finns där till internminnet. Första sektorn på hårddisken kallas MBR (Master Boot Record) och innehåller ett program som vet var OS finns på hårddisken, och en tabell som visar hur hårddsiken är organiserad. BIOS lämnar nu över till detta program som har till uppgift att ladda in ytterligare ett program (bootloader) som skall göra själva laddningen av OS in till internminnet. När bootloaderprogrammet finns i internminnet så lämnas kontrollen till detta, som har till uppgift att ladda in stora delar av OS till internminnet och sedan lämna över kontrollen till detta OS. Hela OS laddas inte in till internminnet utan bara en basdel som i sin tur laddar in de moduler som behövs i olika situationer, exempel på moduler som laddas in är drivrutiner till in och utenheterna. Nu är det OS som kontrollerar systemet och du som användare kan använda systemet till det du önskar.

Lagrar program och data, och för att hitta rätt så är den organiserad med adresser, ungefär som vi användare har gatuadresser. En hårddisk består av en eller flera magnetiska diskskivor och läs/skriv-huvud för att läsa och skriva på dessa. Varje skiva är uppdelad i spår där informationen sparas. Sedan är varje spår indelat i sektorer med storleken 512 byte stora (1 byte är 8 bitar) för data plus adressinformationen. Varje sektor har en egen adress som är unik på hela hårddisken, och det är denna adress som används för att hitta rätt information. Läs/skrivhuvud finns ett per sida av skivorna, så om en disk har 3 skivor så finns det 6 huvud, dessa förflyttas mellan de olika spåren med ett sinrikt system av en elektronisk stegmotor. När information skall lagras eller hämtas på hårddisken så börjar man med att positionera huvudet på rätt spår, sedan inväntas den sektor som är starten på det område där data skall sparas eller hämtas, och detta område kan vara en eller flera sektorer långt.

Spår som finns på samma avstånd från centrum på varje skiva kallas för en cylinder. Hur många spår, sektorer och huvud som finns på en specifik hårddisk beror på hur tillverkaren valt att organisera det hela, och det beror på hur stor kapacitet som kan lagras och den teknik som används för att skriva informationen på skivan. Nu är detta den fysiska organisationen på disken som varje tillverkare av disk bestämmer hur det skall vara. Men varje hårddisk har också ett elektornikkort tillsammans med disken som döljer dessa olikheter och presenterar en enhetlig bild av hur det är till OS och dess drivrutin. Vid tillverkningen av disken så skriver tillverkaren in sektoradressen på varje sektor på disken.

Det finns numera även diskar som bara består av elektronik och har allstå inga rörliga delar, exempel är USB minne (detta uppfattas som en diskenhet när du sätter in det i datorn, medan du kanske ser det som ett extra minne), och nya SSD (Solid State Drive) diskar.

OS har sedan sin egen organisation beroende på vilken typ av filsystem som används. För Windows heter det NTFS, men det har även två äldre filsystem, FAT32 och FAT. Men alla diskar har ett MBR (Master Boot Record) på den första sektorn på disken. Här finns det första programmet (446 byte varav de 4 sista är en diskid) som laddas in under uppstart av systemet, och en tabell, partitionstabellen (64 byte), som visar hur disken är organiserad i partitioner (max 4 st partitioner per diskenhet) och vilken av partitionerna som är aktiv, samt en 2 byte MBR signatur. Se även denna referens http://sv.wikipedia.org/wiki/Master_Boot_Record . En partition är en fristånde del av disken och uppfattas av OS som en egen disk och kan ha olika filsystem. Se även denna referens http://sv.wikipedia.org/wiki/Diskpartitionering .

Första sektorn på en partition innehåller bootloadern, för Windows heter den NTLDR, för Linux heter den LILO eller GRUB. Det är denna bootloader som laddas in av det första programmet i MBR, och som i sin tur laddar in resten av OS till internminnet.

Informationen lagras i filer på disken, och för att kunna finna rätt fil igen så har OS ett system att organisera denna information, och att finna en plats där ny information kan sparas. En tabell används som håller reda på vilka sektorer som är upptagna och med vad, och vilka som är lediga för att ta emot ny information. Filer kan organiseras i kataloger, där en katalog då är en speciell typ av fil som innehåller vilka filer som finns i den här katalogen.

Filer kan lagras som en följd av sektorer, men kan också delas upp i mindre delar och spridas ut över disken. Detta kallas att filen blir fragmenterad, och är en följd av att filer skapas och tages bort och alla har inte samma storlek. T.ex. om det finns en fil som är 2 Mb stor, så kommer den att ta upp 391 sektorer, om denna tages bort blir detta utrymme på disken ledigt för andra filer att lagras på. Om då en fil på 1Mb skall lagras så kan denna utnyttja en del av detta nya lediga utrymme, och då blir det ledigt 1Mb av det ursprungliga 2 MB. Finns nu en fil på 3 Mb som skall lagras så kommer 1 Mb att lagras på detta lediga utrymme och resten på något annat ledigt utrymme, vilket kan ligga ”långt” från detta första ställe. Denna fil på 3 Mb har blivit fragmenterad, och när den skall läsas in så tar det längre tid eftersom huvudet oftast då måste flyttas till ett annat spår, vilket tar tid.

Beräkning hur lång tid det tar att få access till den fil som önskas beräknas som den tid det tar att förflytta huvudet till rätt spår + den tid det tar innan rätt sektor på detta spår har har kommit till läshuvudet. Moderna diskar ligger accestiderna på ca 5 ms genomsnittligt. Max tid tar det att förflytta huvudet över alla spår, och minst tid tar det att flytta endast ett spår, logiskt eller hur?

Den hårdvara som ligger till grund för ett datorssytem beror på vilken typ av system som avses. Superdatorer har lite annan hårdvara än PC, så här koncentreras på PC.

Jag har beskrivit funktionen på en del av den hårdvara som finns, processor, minne och hårddisk, och nu skall vi titta på ytterliggare komponenter. Vi har först moderkortet där processor och minne finns som pluggbara komponenter. Dessutom finns det plats för in/ut styrenheter, som video (för bildskärmen), ljud, diskar och data kommunikation, som kort som kan placeras i speciella kortkontakter. Inbyggt på moderkortet är BIOS, diverse styrkretsar för systemet, styrningen av mus och tangentbordet, på en del moderkort är även diskstyrenheten, datakommunikation och video och ljud inbyggda. Processorn avger mycket värme så därför finns en fläkt som skall kyla denna.

Moderkortet placeras i en ”låda” som dessutom innehåller ett strömaggregat för att förse alla komponenter med den spänning som de behöver. Lådan har plats för diskar, CD/DVD, hur många beror på utseendet på ”lådan”, och kontakter där man stoppar in USB minnen eller andra USB enheter som skrivare, bildläsare, kamera och externa diskar. Både ”lådan” och strömaggregatet har fläktar för att hålla alla komponenter på rätt temperatur, för hög värme är skadligt för elektronsika komponenter.

I datorlådan finns alltså de s.k. centrala komponenterna, sedan måste en bildskärm anslutas till videokortet för att presentera och kommunicera med användaren tillsammans med musen och tangentbordet. Tangentbordet och musen kan anslutas till moderkortet via speciella kontakter för respektive enhet, eller via USB, eller det går även att ansluta dem trådlöst, som då har en sändare/mottagare i musen respektive tangentbordet, och en sändare/mottagare som är ansluten via USB till moderkortet. Trådlös mus och/eller tangentbord måste ha batterier i enheterna för att det skall fungera. Anslutning av extra diskar kan göras med hjälp av USB, Firewire eller eSATA, dessa har olika överföringshastigheter och den externa disken och moderkortet (eller ett i/o kort) måste stämma överens för den typ som skall användas. Skrivare som finns med olika skrivtekniker kan anslutas till USB eller till datakommunikation, laserskrivare bläckstråleskrivare, färg eller svartvitt. Bildläsare (via USB) som kan läsa in foto och pappersdokument, och spara det som en bild, eller kan använda ett speciellt program OCR, (Optical Character Recognition) för att tolka tecknen som finns skrivna på pappret, som gör att det inlästa blir som ett vanligt textdokument som kan ändras.

För att kommunicera via Internet används en datakommunikations port som är antingen trådlös eller via kabel (ethernet), och för att detta skall göras på ett säkert sätt så använder man en router/brandvägg mellan den egna datorn och anslutningen till Internet. Beroende på typ av anslutning till Internetleverantören så används också ett modem för att anpassa kommunikationen till den teknik som leverantören använder. Router/brandvägg och modem är oftast kombinerade i en enhet som har både kabel och trådlös kommunikation. Jag har skrivit en utförlig beskrivning om datakommunikation som du kan använda för att fördjupa dig på detta område, www.diadoker.se/datakom/index.php .

En processor arbetar binärt, ettor och nollor, och den minsta enheten är en bit (binary digit). Genom att kombinera flera bitar så kan t.ex. vårt alfabet representeras binärt, använder 8 bitar för detta. Om vi skall skriva bokstaven A binärt så måste vi ha en kod som anger hur detta skall ske, vilken kombination av de 8 bitarna som skall betyda bokstaven A. Den kod som används heter ASCII (American Standard Code for Information Interchange) och var från början endast 7 bitar, men klarade inte av att representera andra länders alfabet än USA/England´s och därför är det nu 8 bitar.

När 8 bitar kombineras så kommer varje bit att ha ett värde beroende på positionen i de 8 bitarna. 0100 0001 är ASCII koden för bokstaven A, men det är lite besvärligt att skriva, så man grupperar bitarna 4 och 4 och sedan skriver man dessa som 41 (för boksatven A), detta kallas att man skriver i hexadecimal form. Hur göres nu detta? Om vi tar de 4 första bitarna, 0100, så har de ett värde beroende på sin position. Man börjar alltid med sista biten, den har värdet av biten multiplicerat med 1, och det skrivs matematiskt som 2⁰ (2 upphöjt till 0), vilket = 1, så i vårt exempel så blir det 0 * 2⁰ = 0 (att det är 2 som bas är på grund av att det är det binära talsystemet, vårt decimala talsystem har basen 10) . Nästa bit när vi flyttar till vänster har värdet av biten multiplicerat med 2, och det skrivs matematiskt som 2¹ vilket = 2, i vårt exempel 0 * 2¹ = 0. Nästa bit till vänster har värdet av biten multiplicerat med 4, och det skrivs matematiskt som 2² vilket = 4, i vårt exempel 1 * 2² = 4. Nästa bit till vänster har värdet av biten multiplicerat med 8, och det skrivs matematiskt som 2³ vilket = 8, i vårt exempel 0 * 2³ = 0. Sedan adderar vi dessa värden, 0 + 4 + 0 + 0 = 4. Gör vi nu samma sak med de 4 sista bitarna så blir additionen 0 + 0 + 0 + 1 = 1 (0 * 2³ = 0 , 0 * 2² = 0, 0 * 2¹ = 0, 1 * 2⁰ = 1). Så positionen har ett värde, och dessa adderas för att få fram det hexadecimala värdet som vi vill använda. Positionen längst till höger har värdet av biten multiplicerat med 1,nästa position till vänster har värdet av biten multiplicerat med 2, nästa värdet av biten multiplicerat med 4 och nästa värdetav biten multiplicerat med 8. Om alla 4 bitarna är 1 så blir det hexadecimala värdet F (8 + 4 + 2 + 1 = 15, värdena 10-15 skrivs som: 10 = A, 11 = B, 12 = C, 13 = D, 14 = E och 15 = F)

Men ibland använder man alla 8 bitarna för att ange värdet av bokstaven A och då anger man koden med det decimala systemet. Med 8 bitar i grupp blir värdet av den 5:e postionen (räknat från höger fortfarande) 16, och det skrivs matematiskt som 2⁴ vilket = 16, den 6:e positionen värdet 32, och det skrivs matematiskt som 2⁵ vilket = 32, den 7:e positionen värdet 64, och det skrivs matematiskt som 2⁶ vilket = 64, och den längst till vänster den 8:e positionen värdet 128, och det skrivs matematiskt som 2⁷ vilket = 128. Om alla 8 bitarna är 1 så blir det decimala värdet 255 (128 + 64 + 32 + 16 + 8 + 4 + 2 + 1), uttryckt på detta sätt blir bokstaven A = 65 (0 + 64 + 0 + 0 + 0 + 0 + 0 + 1).

Vilken av sätten att skriva ASCII koden på varierar, och båda sätten är vanliga, det decimala och det hexadecimala sättet.

Består av 3 grundläggaande operationer : logiskt OCH, logiskt ELLER och logiskt ICKE. För att illustrera detta så använder vi 2 st bitar som var och en kan vara 1 eller 0. Om bitarna är båda 0 eller om en av dem är 0, och vi använder den logiska OCH operationen på dessa blir resultatet 0, däremot om båda är 1 blir resultatet 1. Använder vi nu den logiska ELLER operationen på dessa bitar blir det som följer: om en eller båda bitarna är 1 blir resultatet 1, om båda är 0 blir resultatet 0. Vid logiskt ICKE för en bit som är 1 så blir resultetet 0, och för en bit som är 0 så blir resultatet 1, man säger att det är en invertering av den ingående biten. Med dessa grundläggande operationer byggs logiken upp i de olika delarna av datorsystemet.

Exemplet var med 2 bitar som ingång till operationen, men det kan vara fler bitar. I en logiskt OCH operation så blir resultatet 1 om alla ingående bitar också är 1, annars är resultatet 0. I en logiskt ELLER operation så räcker det med att en av de ingående bitarna är 1 för att resultatet skall bli 1, och resultatet blir 0 om alla ingående bitar är 0.

Vi kan skriva detta för logiskt OCH som att

1 + 1 = 1

1 + 0 = 0

0 + 1 = 0

0 + 0 = 0

För logiskt ELLER blir det

1 + 1 = 1

1 + 0 = 1

0 + 1 = 1

0 + 0 = 0

Idag så är de flesta datorer uppkopplade till Internet och det innebär en risk att bli attackerad med elaka program som t.ex. virus och trojaner, som kan förstöra dina datafiler. OS har ibland säkerhetsluckor och dessa kan utnyttjas för att få in skadlig kod på datorn, men även andra program som kommunicerar via Internet kan ha sådana säkerhetsluckor. Men det kan även bli fel på hårdvaran som t.ex. att hårddisken går sönder, och där har du ju lagrat dina dokument och foton. Har du då ingen backup på dessa så är de förlorade. Vad är då backup?

Med backup menas att man tar kopior på sina datafiler och lagrar dem på en annan enhet än där de finns från början, t.ex. på en extern disk. Detta bör man göra regelbundet och hur ofta beror på hur mycket filer som ändras eller läggs till på disken. Man kan ta en fullständig kopia av hela hårddisken som man har operativsystemet och alla sina program och datafiler på, och om då denna disk går sönder så kan man lägga tillbaks kopian på den nya disken och så ser det ut som innan krashen när kopian togs. Det finns speciella program som gör att backup göres vid angivna tidpunkter, och där man anger vad som skall kopieras, allt eller utvalda kataloger. Det är viktigt att komma ihåg att data som skapas eller läggs till efter en backup har gjorts, finns inte med om det blir en krash innan en ny backup är tagen. Så beslutet om hur ofta som backup göres beror på hur mycket data som man kan förlora utan att man ”dukar under”. Med backup så kan man ”rädda” en fil som man felaktigt tagit bort från disken, men egentligen vill ha den kvar. Har då backup tagits på filen så kan den återskapas med hjälp av backup kopian.

Virus och trojaner och andra elaka program kan man skydda sig mot genom att installera ett antivirus program på sin dator, detta gör att alla filer som skall lagras blir kontrollerade så att de inte innehåller skadliga program. Vad är då virus, trojaner och andra elakheter? Jo som sagt det är program, och som kan finnas inuti andra program, man säger att dessa har blivit smittade, som kan finnas på webbsidor, följer med e-posten som bilagor eller i själva brevet. Dessa program har ett negativt syfte, de vill komma åt dina ”hemliga” data som lösenord och kontonummer till din bank, eller de vill kontrollera/styra din dator för att skicka ut spam (oönskad reklam) från denna. Eftersom det är program så kan de inte ställa till någon skada i datorn om de inte startas, alltså får till gång till processorn för att utföra sina skadliga instruktioner. Om en trojan (eller annan elak kod) finns i en fil på hårddsiken så har inget skett om inte denna fil kommit in i internminnet och börjat användas. Det är bara att ta bort den skadliga filen från hårddisken så är man av med problemet. Men om den skadliga koden har börjat användas så kan det vara besvärligare att få bort det. Dessa program gömmer sig för operativsystemet och därmed gör det svårt för antivirus program att hitta dem. Antivirusprogram måste uppdateras med nya definitioner på vad som är elak kod och detta bör ske varje dag om man är uppkopplad till Internet varja dag, annars varje gång man kopplar upp sig till Internet.

En brandvägg är också att rekomendera att ha mellan Internet och datorn, och det kan vara en fysisk enhet eller ett program som installeras på datorn. Brandväggen har som grund att om något från Internet vill komma in till datorn och det inte är initierat från datorn så kommer det inte igenom brandväggen. Men om du sitter och surfar t.ex. och vill till en webbsida så är denna webbsida initierad från datorn och den släpps igenom så att du kan titta på sidan. En router är en brandvägg men beroende på modell så kan den ha mer eller mindra avancerade funktioner, men grunden finns alltid där, inget utifrån kommer igenom om det inte är initierat inifrån. Utifrån refererar till Internet, eller på ena sidan om router/brandvägg där Internet är anslutet, inifrån är datorn som sitter på andra sidan om routern/brandväggen.

Alla program har mer eller mindre fel inbyggda i sig , en del av dessa fel är säkerhetsrisker, och därför måste de uppdateras lite då och då, även operativsystemet. Därför finns det i programmen funktioner som kontrollerar om uppdateringar finns och kan hämta hem dem från Internet och installera dem, detta kan ske automatiskt eller så kan det göras manuellt. När det gäller OS så rekomenderar jag att göra uppdateringar automatiskt och att kontrollen om det finns uppdateringar sker en gång om dagen. Nu är inte alla uppdateringar orsakade av säkerhetsrisker, utan de kan också vara att förbättra programmen eller att fixa andra typer av fel som upptäckts. Dessa icke säkerhetsrelaterade uppdateringar kanske inte är självklara att installera, det beror på din egen situation, du har kanske speciella omständigheter som uppdateringen kan ställa på ända. Men generellt är det inga problem att även installera denna typ av icke säkerhetsrelaterade uppdateringar, men om du får problem efter en sådan uppdatering så försök backa den (återgå till tidigare version), denna funktion finns normalt i alla uppdateringar: att kunna återgå till föregående version.

Jag hoppas du blev lite klokare av att ha läst igenom denna beskrivning, har försökt hålla den på en nivå där de flesta kan ta det till sig, tror jag. Men du behöver inte kunna allt detta utantill för att kunna använda en dator, men det är alltid bra att ha en grund att stå på. Nästa steg är att lära sig hur de olika programmen som du vill använda fungerar. Men det blir alldeles för omfattande för att ta upp i ett sådant här sammanhang, det är ju många, många program som finns. Du är välkommen att kommentera eller fråga mig om något som du inte förstår eller har synpunkter på. Skicka ett mail så får du svar så fort jag kan, förhoppningsvis dagen efter.