Datakommunikation

Datakommunikation är i dagens samhälle nästan lika osynligt som telefonen, det vill säga att vi inte lägger märke till att det just är datakommunikation som används.

När du skall ut och resa och bokar plats och tid på flyg eller på tåg, så görs detta genom att det kontor du anlitar är kopplat mot en bokningscentral som håller reda på alla bokningarna. Om du skall flyga till Paris till exempel, så anlitar du en resebyrå som kontrollerar vilka avgångar som finns vid den önskade tidpunkten, kontrollerar om ledig plats finns, och om du sedan vill boka, reserverar plats på den avgång som du skall åka med. Eller så använder du Internet och gör dina bokningar själv. Varje flygbolag har en egen bokningscentral, men denna är i sin tur uppkopplad mot en ännu större central som täcker flera bolag. Det är komplicerade program som behövs för att det skall fungera, men det är data­kommunikation som gör det möjligt.

Om du skall ta ut pengar på en bankautomat, så är denna kopplad med datakommunikation till bankens centraldator som håller reda på alla konton och som avgör om du kan få några pengar eller inte.

När du går och handlar i till exempel en matbutik, så är kassorna kopplade mot en dator som registrerar varan med hjälp av streckkoden och antalet artiklar som kassörskan anger. Kassan uppdaterar lagerlistan, räknar fram om det skall beställas hem mera av denna vara, och skriver priset i kassan och på kvittot. Du kanske betalar med betalkort som Eurocard, där man läser kortet i en speciell läsare som kopplar sig mot Eurocard som kontrollerar att betalkortet är okej.

Kommunicera på långa avstånd har varit svårt för människan från tidernas begynnelse. Men efterhand har olika tekniker uppfunnits, som till exempel röksignaler, eller två flaggor som i bestämda förhållanden till varandra har bestämd mening och så vidare.

Telegrafen med en telegrafist som sitter med sin Morseapparat och tickar fram telegrammen är en teknisk uppfinning som förändrade både avstånd och noggrannhet vid meddelande­överföringen. Telegrafen använde kabel och senare även radio, och skickade morsekod som en kom­bination av pulser med närvaro av spänning och frånvaro av spänning samt tiden som detta varade. Morsekoden är upp­kallad efter Morse som skapade en kod som man skulle använda för att förmedla våra skrivtecken elektriskt. Dessa pulser kom efter varandra i serie, och det kallas att man skickar signalerna seriellt.

Efter hand som textmängden ökade, så ökade kraven på effektivare överföring och Telex apparaten uppfanns. Denna använde ett tangentbord och en skrivmekanism för att förmedla informa­tionen. Detta medförde att det blev nödvändigt att använda en annan kod än Morsekoden för att överföra våra tecken elektriskt. En man som heter Baudot lanserade en 5 bitars binär kod, som fått namn efter honom. denna kod kan överföra 32 olika kombinationer av binära tecken, vilket räcker för vårt alfabet. Men en annan kod kom snart i användning, ASCII (American Standard Code for Information Interchange), en kod som har 7 bitar, men finns nu utökad till 8 bitar.

De apparater som används av användaren eller operatören kallas för terminaler.

När man skall skicka ett tecken så skrivs detta med tangentbordet, och detta tecken måste först omvandlas till en kod, till exempel ASCII, och sedan till elektriska pulser, som skickas seriellt iväg direkt. En människa kan inte skriva med jämn takt, så för att mottagaren skall kunna säkerställa att samma tecken som skickats även mottages, införde man att varje tecken fick en startbit och en stoppbit som avgränsare på varje tecken. Detta gjorde att mottagaren kunde synkronisera sig på startbiten och sedan visste att när stoppbiten kom var tecknet slut. Varje bit har en bestämd längd, som beror på den hastighet som man vill sända med. Så genom att mottagare och sändare vet vilken hastighet som skall användas, kan varje tecken identifieras.

Detta sätt att överföra tecken för tecken kallas asynkron överföring, mottagare och sändare behöver inte vara i synkronisation med varandra. Synkroniseringen sker vid varje tecken. Denna kommunikation sker i regel mellan två maskiner som står i förbindelse med varandra, och kallas punkt till punkt förbindelse. Det behövs ingen adressering, mottagaren är välkänd och endast en.

Telexmaskinen, TTY, stod som modell när terminaler började kopplas till en dator. När man kopplade den till datorn så fungerade det så: När en tangent trycks ned så genereras ASCII koden för detta tecken, och omvandlas till elektriska pulser som skickas seriellt till datorn. Där går pulserna dels vidare in i datorn dels så skickas de tillbaks till TTY och tecknet skrivs på skrivardelen. Genom detta förfarande: först går signalen till datorn, sedan skrivs den på terminalen, blev det en kontroll för operatören att datorn hade uppfatta rätt tecken, man kallar det eko. Kontrollen blir ju att om operatören skriver ett A, och skrivaren skriver ett A så måste datorn ha uppfattat det på samma sätt, eftersom det ju har varit och vänt vid datorn. Men för att få en säkrare och automatiserad kontroll att rätt tecken skickas, infördes en extra bit till varje tecken, en paritetsbit, udda eller jämn paritet kan användas, det vill säga udda paritet är att antalet bitar som har värdet 1 tillsammans skall vara udda.

Asynkron överföring är en tecken-för-tecken överföring, en startbit och stoppbit tillförs på varje tecken. Detta blir en ganska ineffektiv överföring, 20% av bitarna är inte information av det som överföres på linjen.

För att öka effektiviteten på linjen så använder man synkron överföring, vilket betyder att sändare och mottagare måste synkroniseras på annat sätt än via start/stopp bitar. Detta göras så att antingen mottagaren eller sändaren eller en extern källa används för att generera klockpulser för synkronisationen, det vill säga att bitarna överförs i takt med dessa klockpulser. Tecknen skickas i ett block som måste ha en definierad början och slut, och som har paritetskontroll på hela blocket. Speciella synkroniseringstecken måste skickas före varje block så att mottagaren får tid att synkronisera sig, dessa tecken var i början 4 st. SYN (16h), men numera räcker det med 2 st. Om data som sänds är stort kan det behövas synkroniseringstecken insprängda i datadelen för att säkerställa synkroniseringen. Sändare och mottagare måste ha ett buffer för att kunna hålla ett helt block tillgängligt för att kontrollera/generera paritet. Synkron överföring etablerades när bildskärmar började användas istället för skrivardelen på terminalen, och när det skall sändas trycks en speciell sändtangent.

Eftersom paritetskontrollen på hela blocket infördes måste man kunna hantera situationen att ett block mottages felaktigt, har fel paritetstecken. Regler införs hur detta skall hanteras, och man kallar reglerna för ett protokoll. Varje block skall kvitteras hur det har mottagits, om det är felaktigt så får blocket sändas igen. Kvittensen är ACK (06h), som betyder mottaget okej, respektive NAK (15h), som betyder återsänd.

Nu har kommunikationen blivit lite mera komplex, trafiken måste ske så att mottagare och sändare är i takt även på meddelande nivå. Trafik eller överföring i endast en riktning kallas simplex överföring, att kunna överföra i båda riktningarna kallas duplex överföring. För att kunna överföra i båda riktningarna samtidigt kallas full duplex och kräver att det finns kablar för detta, det vill säga dubbla kablar. Detta beskrivs mera utförligt i kapitel 2. Överföring i båda riktningarna men en i taget kallas halv duplex, och kräver bara en överförings­kabel. Protokoll har utvecklats för att handha dessa komplexa situationer, och för att dessa protokoll skall vara effektiva, och även vara lätta att skapa och underhålla har det skapats protokoll som bildar en form av hierarki. Detta beskrivs mera i kapitel 1.3.1 med OSI modellen.

Terminalerna var i början kopplade direkt till datorn via en kabel som var begränsad i längd p.g.a. dämpning, men behov att vara på längre avstånd fanns, och då började man utnyttja det allmänna telefonnätet. Telefonen är också en kommunikation som använder kabel, för att överföra mänskligt språk genom att omvandla detta till elektriska signaler. Telefonen arbetar analogt, eftersom vårt sätt att prata är analogt. Datorn arbetar digitalt, så en omvandling måste göras så att telefonnätet kan utnyttjas. Denna omvandling sker i ett modem, modulator/­demodulator. Sändar­modemet om­vandlar digitala signaler till analoga, och i mottagarmodemet omvandlas analoga signaler till digitala.

Telefonnätet är väl utbyggt i hela världen och det gör att man kan koppla upp sig mellan två punkter i princip varsomhelst på jordklotet, till exempel mellan Ödåkra och Los Angeles. Finns det rätt utrustning på båda ställen och rätta protokoll, så kan dessa två punkter kommunicera på ett kontrollerat och säkert sätt.

I början fanns det lokalt endast terminalnätverk, som hade låg överföringskapacitet, men när PC´n kom blev det möjligt att distribuera datorkraften på ett nytt sätt. Detta skapade nya problem främst genom att den data som man skulle arbeta med fanns utspridd och var inte på samma nivå på alla dessa olika ställen som den fanns på. Behov av att nå och flytta stora mängder data uppstod och lösningen blev l okala snabba nätverk med en filserver som lagrade alla filer med data, och alla som hade behov kunde nå dem via det lokala nätverket. Det uppstod olika typer av lokala nätverk, dels beroende på teknik, dels på topologin. Det mest använda LAN-nätverket i dag är Ethernet.

När man utnyttjar telefonnätet för datakommunikation benämns detta att man använder ett nätverk eller ett datanätverk. Telefoninätet kallas för WAN ( Wide Area Network ), eftersom det sträcker sig över stora avstånd, globala avstånd. WAN använder flera typer av media för att nå de stora avstånden, till exempel kabel, radio och satellit.

När man kopplar ihop datorer lokalt inom en byggnad eller fabriksområde, till ett eget litet nätverk kallas det för LAN. Det har inte definierats som att detta skall ske med ett viss kom­munikations­sätt, men det förknippas oftast med hög­hastighets­nätverk som Ethernet och Token ring. Dessa LAN har utvecklats till olika typer med olika protokoll och topologier. Topologi menas hur nätverket utbreder sig i rummet, som till exempel buss, ring eller stjärnnätverk.

Stora företag och organisationer har sin verksamhet utspridd på stora områden, och har behov av att koppla samman sina LAN. Detta kan göras med WAN men detta ger inte så stor kapacitet och därför har en ny typ av nätverk tillkommit, MAN (metropolitan Area Network). MAN är inom ett större område än LAN men mindre än WAN.

Kapaciteten på de olika nätverken är beroende på avståndet mellan de kommunicerande enheterna. Bilden är en principbild över hastigheten kontra avståndet och skall inte ses som någon definition av vilka maximala hastigheter som finns, eftersom detta förändras kontinuerligt.

I multiprocessor system och inom processorsystem, är avstånden mycket korta och därför kan kapaciteten vara hög, samtidigt som skall framhållas att kommunikationen inom dessa typer av system är parallell. WAN är för stora avstånd, globala avstånd, och därför har detta nätverk inte så stor kapacitet. Hs-LAN är speciella hög-hastighets LAN, som är utvecklade av speciella leverantörer av datorsystem. MAN har ganska hög kapacitet, och det är därför att dessa skall "serva" ett stort antal mindre LAN. CBX är telefonväxlar, som ju har en ganska liten utbredning i avstånd men har kapacitet ungefär som WAN.

Protokollen som skapades på olika hierarkiska nivåer löser olika typer av problem. Genom hierarkin så kan bara vissa protokoll kommunicera med varandra och genom att dessa protokoll utvecklades av organisationer som var oberoende av varandra blev det stora problem att koppla ihop utrustningar av olika slag. Varje datorleverantör av rang hade utvecklat sina protokoll för att passa sina maskiner och behov, och när dessa skulle kommunicera med en annan leverantörs maskiner och protokoll, så gick det inte. Genom internationella organisationer har dessa problem försökt att bli lösta genom att skapa standarder som alla skall följa och därmed möjliggöra kommunikation alla till alla. ISO (Internationella Standard Organisationen) tog fram en modell över de funktioner och behov som data­kommunikation ger upphov till, OSI-modellen.

Datakommunikation sker med information som beroende på vilken nivå i OSI-modellen som man talar om, har olika s.k. ramar. Dessa ramar är i form av meddelanden, ,segment, paket, tecken eller block, och bitar. Bitar är binära tecken, bit (binary digit), som kan ha värdet 1 eller 0, men beroende på hur man kombinerar dessa bitar så kommer bitarnas position att spela betydelse. Normalt kombinerar vi bitarna i grupper om 8, en oktett, och denna grupp kallas byte på engelska, by eight, detta gör vi för att kunna representera vårt alfabet binärt. Denna representation har standardiserats och i ett senare underkapitel redovisas några standarder i detalj.

OSI (Open System Interconnection), ISO 7498, CCITT X.200

OSI är en referensmodell för kommunikationstjänster, och är en hierarkisk indelning av de funktioner som behövs för att två enheter skall kunna kommunicera. OSI är ett ramverk för att standardisera och funktions­uppdela kommunikationen i olika nivåer, där varje nivå är fristående från de andra nivåerna. Nivåerna kommunicerar med varandra genom att en nivå anlitar tjänster som nivån under erbjuder, och den som erbjuder en tjänst ger ett resultat tillbaks på hur detta blev utfört. På varje nivå samlas likartade funktioner och reglerna inom en nivå kan bytas ut eller förändras, utan att på­verka nivåerna ovanför eller nedanför. En nivå behöver inte känna till hur en under­liggande nivå är utformad, utan endast av vilka tjänster denna kan utföra, och gränssnittet för detta. Varje nivå erbjuder tjänster till nivån ovanför, och utnyttjar de tjänster som nivån under erbjuder.

OSI beskriver kommunikationen mellan noder, där en nod är en adresserbar kommunikationsenhet, och som har protokoll för kommunikation mellan två närliggande noder och mellan noder som har andra noder mellan. Varje nivå kommunicerar med samma nivå på den andra noden genom utbyte av styr- och kontroll­information som fogas till det ursprungliga meddelandet i form av "header" och "trailer", man säger att varje nivå har sitt eget protokoll.

OSI modellen är uppdelad i 7 nivåer som alla har specifika uppgifter. Eftersom modellen beskriver en datakommunikationstjänst så är den översta nivån ingången till tjänsten för applikations­programmen, applikationsnivån. I nästa nivå hanteras hur informationen skall presenteras till applikationsprogrammen, presentations­nivån. För att kommunicera måste ett "möte" etableras så att utbyte av information kan ske, detta möte måste kontrolleras så att det inte avbryts, bestämma hur dialogen skall ske och vem som skall deltaga, sessions nivå. Det måste etableras en kommunikations­länk mellan de deltagande och denna måste kontrolleras så att alla meddelanden kommer fram och är korrekta, transportnivån. Deltagarna måste adresseras och en väg genom nätverket etableras så att kommunikationen kan ske, nätverksnivån. Den valda vägen i nätverket skall kopplas upp och kontrolleras, datalänk nivån. Det behövs en fysisk länk mellan de kommunicerande, fysiska nivån.

Genom den hierarkiska modellen hanteras kommunikationen på de olika nivåerna på olika sätt och med olika detaljnivå. I nivå 1 arbetar modellen med databitar, den kan sägas endast förstå och hantera bitar det vill säga 1 och 0. Informationen som finns representerad av bitarna förstås inte på denna nivå. I nivå 2 arbetar modellen med dataramar (frames), och dessa kan vara tecken, block eller paket. På nivå 2 kan informationen förstås och därför ligger den första av kontrollfunktionerna på denna nivå som säkerställer att informationen har anlänt korrekt. I nivå 3 hanteras informationen som paket/datagrams, och i nivå 4 med datagrams/segments. På nivå 4 säkerställs att alla datagrams/segments har anlänt och kan bilda ett helt meddelande, som nivåerna 5, 6 och 7 arbetar med, det är den andra kontrollfunktionen. Den tredje kontrollfunktionen sker på nivå 5 som säkerställer att alla meddelanden som skall hanteras på "mötet" har anlänt.
De tre kontrollfunktionerna för säker kommunikation kan också ses på detta sätt:

på nivå 2 mellan kommunicerande enheter: rätt data? (data all in one piece?).

på nivå 4 mellan slutenheter: kom all data fram? (did the data get there?).

på nivå 5 mellan sessioner: pågår mötet? (are we still talking?).

Kontrollfunktionerna skall fungera så att respektive nivå har som uppgift att lösa sin del, men om inte det går att lösa så måste detta rapporteras till nivån ovanför. Tjänsterna som erbjuds av respektive nivå utnyttjas genom att kommandon ges till den som skall utföra tjänsten och den som utför tjänsten sedan rapportera hur den har utförts. Denna rapportering används för att meddela om det inte har gått att leverera sin del av jobbet.

Modellen kan ses från olika perspektiv, till exempel att nivåerna 5, 6, och 7 är användare av transportservice för att kommunicera med sin motpart, och transportservicen använder nätverksservicen för att möjliggöra den faktiska uppkopplingen mellan de noder som kommunicerar. Eller att nivå 6 och 7 är orienterat mot användaren, dessa nivåer är ju helt orienterade mot applikationen som användaren använder. Nivåerna 3, 4 och 5 ser till att en användare kan kommunicera till en annan användare, och nivåerna 1 och 2 ser till att den "fysiska" överföringen blir av mellan de inblandade noderna.

Utbyte av styr- och kontrollinformation nivåer emellan, sker genom att till den ursprungliga informationen (data) från applikationen addera till en "header" och på vissa nivåer även en "trailer". Dessa header och trailer kan endast förstås av respektive nivå. Det innebär att när applikationsnivån lägger till sin header och lämnar vidare till presentationsnivån så blir data för presentationsnivån den ursprungliga applikationsdatan plus headern från applikationsnivån. På den fysiska nivån är data för denna nivå lika med: den ursprungliga applikationsdatan plus headern från applikationsnivån plus headern från presentationsnivån plus headern från sessionsnivån plus headern från transportnivån plus headern och trailern från nätverksnivån plus headern och trailern från datalänk nivån. Dessa headers och trailers är det sätt som protokollen kommunicerar med motsvarande protokoll på den andra noden. Det finns endast en fysisk länk mellan noderna, men eftersom headers och trailers endast förstås av sina respektive nivåer, kan man säga att varje nivå har en virtuell kommunikation med sin egen nivå på den andra noden. Headers och trailers måste inte alltid finnas med, det beror på hur protokollet är implementerat, modellen definierar bara att det kan finnas behov att ha både trailer och header.

AH, applikations nivåns header, som till exempel från vilken applikation till vilken applikation.
PH, presentations nivåns header, som till exempel typ av code set.
SH, session nivå header, som kommunikations information.
TH, transport nivå header, som till exempel checksumma.
NH, nätverk nivå header, som source och destination nätverksadress.
DH, data länk nivå header, som till exempel fysisk adress.
FH, fysisk nivå header, som till exempel preamble.
NT, nätverks nivå trailer.
DT, data länk nivå trailer, som till exempel checksumma.
FT, fysisk nivå trailer, som till exempel postamble.

Ett exempel, där vi har behov av att utnyttja en kommunikations­tjänst, som att hämta ett dokument från filserver till ord­behandlings­programmet på arbetsstationen. Du sitter på arbetsstationen och använder ett ordbehandlingsprogram, till exempel Word, och du lagrar alla dina dokument på filservern, och nu skall du öppna ett befintligt brev. Word kommer då att begära få läsa brevet från filservern, därför ber Word om en kommunikations­tjänst för att överföra denna begäran till filservern. Word begär kommunikations­tjänsten och applikationsdata blir då namnet på filen tillsammans med begäran om läsning av denna, detta "ramlar" ner genom OSI modellen och varje nivå adderar till sina header och trailer och som sedan överföres via den fysiska ledningen till filservern. Det paket som anländer till filservern består nu av filnamnet och begäran att få läsa den, plus alla header och trailer från respektive nivå. På filservern packas nu detta paket upp av respektive nivå som plockar bort sin header och trailer och lämnar resten som data upp till nästa nivå. När applikationsnivån lämnar det ifrån sig är det den ursprungliga begäran om att få läsa en speciell fil. Filservern utför denna begäran och anlitar nu kommunikationstjänsten för att överföra den begärda informationen som applikationsdata. På nytt "ramlar" detta ner genom OSI modellen och alla header och trailer läggs till, överföres till din arbetsstation och packas upp. Applikationsnivån i arbetsstationen lämnar nu den begärda informationen till Word och du kan utföra ditt arbete med brevet.

Gränssnitten mellan de olika nivåerna är inte för användarna tydliga och lätt avgränsade, utan användaren ser dem som produkter som skall laddas i datorn och engageras. Har rätt produkter laddats så kommer de att arbeta tillsammans, annars blir det ingen kommunikation.

Gränssnittet mellan nivå 1 och 2 är mycket otydligt för användaren, i till exempel LAN är de sammankopplade i en drivrutin som laddas till NIC (Network Interface Card). Mellan nivå 2 och 3 är det lite tydligare eftersom här är en annan logisk gräns som benämnes protokoll­stacken, som är nivå 3 och 4 och deras protokoll. En protokollstack kan operera mot flera typer av länkprotokoll och för användaren gäller det att välja de som hör ihop. Mellan nivå 3 och 4 har återigen ingen tydlighet eftersom protokollstacken hör samman och är ju dessa två nivåer. Mellan nivå 4 och 5 kommer igen ett lite tydligare gränssnitt eftersom här slutar protokollstacken och därmed skall andra produkter kopplas till stacken. Nivåerna 6 och 7 är oftast implementerade i applikationerna och är därför också väldigt otydliga för användaren. De som mest har anledning att tänka på de här gränssnitten är de programmerare som skall förverkliga de olika protokollen så att de blir effektiva som protokoll men också att de blir lätta att underhålla.

Figuren visar några produkter som är vanliga i marknaden och hur dessa produkter i princip kan relateras till OSI modellen. Obs! det är ingen klar och tydlig rakt av jämförelse mellan dessa produkter och OSI eller mellan dessa inbördes, gränserna flyter lite i förhållande till OSI modellens nivåer och i förhållande mellan produkternas nivåer.

Det finns olika typer av nätverk som klassificeras av hur kommunikationen sker. De delas in i paketkopplade nätverk, kretskopplade nätverk och meddelandekopplade nätverk.

I ett paketkopplat nätverk delas meddelandet som skall sändas upp i flera paket som sänds oberoende av varandra, och även kan varje paket utnyttja en annan väg genom nätverket än det föregående eller det kommande paketet. Sändare och mottagare behöver inte ha etablerat en förbindelse genom nätverket. Paketen kan ha varierande storlek eller fast storlek. Exempel på paketförmedlande nätverk är Internet (TCP/IP), ATM (celler av 53 oktetter), frame relay, X.25.

I ett kretskopplat nätverk etableras först en förbindelse genom nätverket och som sedan är uppkopplad under hela kommunikationen, det uppträder som en fast förbindelse när det väl är uppkopplat. Exempel på kretskopplade nätverk är telefonnätet, datex.

Datakommunikation kräver att den mänskliga informationen översätts på ett sätt som kan användas i den teknik som skall utnyttjas. Eftersom det är datorer inblandade och dessa arbetar med binära tecken så blir det en omvandling till binära tecken. Det som skall omvandlas är vårt alfabet, men även våra specialtecken, plus tecken som har tillkommit för att representera olika kommunikations­betydelser.

Morse uppfann Morsekoden som är kombinationer av korta och långa signaler som representerar alfabetet och de numeriska tecknen, och denna lämpar sig inte för binär representation. Sedan kom Baudot med sin 5 bitars kod, där 5 bitar kan representera 32 olika tecken. Alfabetet som internationellt är a-z, vilket är 26 st. tecken, plus siffrorna som är 10 st. blir 36 st. Tecken, sedan finns det specialtecknen som till exempel, (komma) och . (punkt). Detta blir fler än de 32 tecken som Baudot koden kan representera, och därför använder man två speciella tecken för att fördubbla den möjliga teckenrepresentationen till 64, så att alla special­tecknen kommer med. Det går till på det här viset att två av koderna har betydelsen skift upp och skift ner. Man börjar med skift ner, och då används de kommande 5 bitarna till att representera alfabetets 26 st. tecken, sedan när man vill ha ett numeriskt eller specialtecken så använder man först skift upp tecknet, som då betyder att de kommande 5 bitarna nu representerar dessa tecken. Skall sedan ett alfabetstecken användas måste först ett skift ner tecken användas som återigen gör att de kommande 5 bitarna nu representerar alfabetet. Efter varje skifttecken kvarstår betydelsen som detta representerar tills nästa skift tecken ändrar på betydelsen.

Baudotkoden var inte så bra när man började få behov av speciella kommunikationstecken till protokollen, som till exempel ACK för att indikera positiv kvittens. Detta kräver mer än 64 teckenkombinationer och 7 bitars ASCII koden föddes.

De första 32 tecknen i ASCII tabellen är ej skrivbara utan används för att styra viss kringutrustning som t.ex skrivare där av namnet styrtecken.

DEC	OCT	HEX	BIN	Symbol	HTML nummer	HTML namn	Beskrivning
0	000	00	00000000	NUL	�		Null char.
1	001	01	00000001	SOH			Start of Header
2	002	02	00000010	STX			Start of Text
3	003	03	00000011	ETX			End of Text
4	004	04	00000100	EOT			End of Transmission
5	005	05	00000101	ENQ			Enquiry
6	006	06	00000110	ACK			Acknowledgment
7	007	07	00000111	BEL			Bell
8	010	08	00001000	BS			Backspace
9	011	09	00001001	HT				Horizontal Tab
10	012	0A	00001010	LF	
		Line Feed
11	013	0B	00001011	VT			Vertical Tab
12	014	0C	00001100	FF			Form Feed
13	015	0D	00001101	CR	
		Carriage Return
14	016	0E	00001110	SO			Shift Out
15	017	0F	00001111	SI			Shift In
16	020	10	00010000	DLE			Data Link Escape
17	021	11	00010001	Dcl			XON Device Control 1
18	022	12	00010010	DC2			Device Control 2
19	023	13	00010011	DC3			XOFFDevice Control 3
20	024	14	00010100	DC4			Device Control 4
21	025	15	00010101	NAK			Negative Acknowledgement
22	026	16	00010110	SYN			Synchronous Idle
23	027	17	00010111	ETB			End of Trans. Block
24	030	18	00011000	CAN			Cancel
25	031	19	00011001	EM			End of Medium
26	032	1A	00011010	SUB			Substitute
27	033	1B	00011011	ESC			Escape
28	034	1C	00011100	FS			File Separator
29	035	1D	00011101	GS			Group Separator
30	036	1E	00011110	RS			Record Separator
31	037	1F	00011111	US			Unit Separator

Tecknen 32-127 är gemensam för alla varianter av ASCII-tabeller, de kallas även för de skrivbara tecknen i ASCII. Nästan alla tecken förkommer på ditt tangentbord. Talet 127 representerar kommandot DEL.

DEC	OCT	HEX	BIN	Symbol	HTML nummer	HTML namn	Beskrivning
32	040	20	00100000		 		Mellanslag
33	041	21	00100001	!	!		Utropstecken
34	042	22	00100010	"	"	"	Citationstecken (Citattecken)
35	043	23	00100011	#	#		Nummertecken (staket)
36	044	24	00100100	$	$		Dollartecken
37	045	25	00100101	%	%		Procenttecken
38	046	26	00100110	&	&	&	Ochtecken
39	047	27	00100111	'	'		Apostrof
40	050	28	00101000	(	(		Vänster parentes
41	051	29	00101001	)	)		Höger parentes
42	052	2A	00101010	*	*		Asterisk
43	053	2B	00101011	+	+		Plus
44	054	2C	00101100	,	,		Komma
45	055	2D	00101101	-	-		Minus
46	056	2E	00101110	.	.		Punkt
47	057	2F	00101111	/	/		Divisionstecken (Slash)
48	060	30	00110000	0	0		Siffran 0
49	061	31	00110001	1	1		Siffran 1
50	062	32	00110010	2	2		Siffran 2
51	063	33	00110011	3	3		Siffran 3
52	064	34	00110100	4	4		Siffran 4
53	065	35	00110101	5	5		Siffran 5
54	066	36	00110110	6	6		Siffran 6
55	067	37	00110111	7	7		Siffran 7
56	070	38	00111000	8	8		Siffran 8
57	071	39	00111001	9	9		Siffran 9
58	072	3A	00111010	:	:		Kolon
59	073	3B	00111011	;	&#59;		Semikolon
60	074	3C	00111100	<</td>	&#60;	&lt;	Mindre än
61	075	3D	00111101	=	&#61;		Lika med
62	076	3E	00111110	>	&#62;	&gt;	Större än
63	077	3F	00111111	?	&#63;		Frågetecken
64	100	40	01000000	@	&#64;		Snabel-A (At)
65	101	41	01000001	A	&#65;		Versalt A
66	102	42	01000010	B	&#66;		Versalt B
67	103	43	01000011	C	&#67;		Versalt C
68	104	44	01000100	D	&#68;		Versalt D
69	105	45	01000101	E	&#69;		Versalt E
70	106	46	01000110	F	&#70;		Versalt F
71	107	47	01000111	G	&#71;		Versalt G
72	110	48	01001000	H	&#72;		Versalt H
73	111	49	01001001	I	&#73;		Versalt I
74	112	4A	01001010	J	&#74;		Versalt J
75	113	4B	01001011	K	&#75;		Versalt K
76	114	4C	01001100	L	&#76;		Versalt L
77	115	4D	01001101	M	&#77;		Versalt M
78	116	4E	01001110	N	&#78;		Versalt N
79	117	4F	01001111	O	&#79;		Versalt O
80	120	50	01010000	P	&#80;		Versalt P
81	121	51	01010001	Q	&#81;		Versalt Q
82	122	52	01010010	R	&#82;		Versalt R
83	123	53	01010011	S	&#83;		Versalt S
84	124	54	01010100	T	&#84;		Versalt T
85	125	55	01010101	U	&#85;		Versalt U
86	126	56	01010110	V	&#86;		Versalt V
87	127	57	01010111	W	&#87;		Versalt W
88	130	58	01011000	X	&#88;		Versalt X
89	131	59	01011001	Y	&#89;		Versalt Y
90	132	5A	01011010	Z	&#90;		Versalt Z
91	133	5B	01011011	[	&#91;		Vänster hakparentes
92	134	5C	01011100	\	&#92;		Backslash
93	135	5D	01011101	]	&#93;		Höger hakparentes
94	136	5E	01011110	^	&#94;		Utelämningstecken (Caret)
95	137	5F	01011111	_	&#95;		Horisontell linje
96	140	60	01100000	`	&#96;		Grav ( Acute accent )
97	141	61	01100001	a	&#97;		Gement a
98	142	62	01100010	b	&#98;		Gement b
99	143	63	01100011	c	&#99;		Gement c
100	144	64	01100100	d	&#100;		Gement d
101	145	65	01100101	e	&#101;		Gement e
102	146	66	01100110	f	&#102;		Gement f
103	147	67	01100111	g	&#103;		Gement g
104	150	68	01101000	h	&#104;		Gement h
105	151	69	01101001	i	&#105;		Gement i
106	152	6A	01101010	j	&#106;		Gement j
107	153	6B	01101011	k	&#107;		Gement k
108	154	6C	01101100	l	&#108;		Gement l
109	155	6D	01101101	m	&#109;		Gement m
110	156	6E	01101110	n	&#110;		Gement n
111	157	6F	01101111	o	&#111;		Gement o
112	160	70	01110000	p	&#112;		Gement p
113	161	71	01110001	q	&#113;		Gement q
114	162	72	01110010	r	&#114;		Gement r
115	163	73	01110011	s	&#115;		Gement s
116	164	74	01110100	t	&#116;		Gement t
117	165	75	01110101	u	&#117;		Gement u
118	166	76	01110110	v	&#118;		Gement v
119	167	77	01110111	w	&#119;		Gement w
120	170	78	01111000	x	&#120;		Gement x
121	171	79	01111001	y	&#121;		Gement y
122	172	7A	01111010	z	&#122;		Gement z
123	173	7B	01111011	{	&#123;		Vänster krullparentes
124	174	7C	01111100	|	&#124;		Vertikal linje
125	175	7D	01111101	}	&#125;		Höger krullparentes
126	176	7E	01111110	~	&#126;		Tilde
127	177	7F	01111111		&#127;		Delete

Finns flera varianter av 8-bitars ASCII men i denna tabell visas dem enligt ISO 8859-1, även kallad "Latin-1". Denna tabell innehåller de svenska tecknen å ä ö, både som versaler och gemener. Plats 129-159 består av Microsoft® Windows Latin-1 utökade tecken.

DEC	OCT	HEX	BIN	Symbol	HTML nummer	HTML namn	Beskrivning
128	200	80	10000000	€	€	€	Euro
129	201	81	10000001		
130	202	82	10000010	'	‚	‚
131	203	83	10000011	ƒ	ƒ	ƒ
132	204	84	10000100	"	„	„
133	205	85	10000101	…	…	…	Horisontal ellipsis
134	206	86	10000110	†	†	†	Dagger
135	207	87	10000111	‡	‡	‡	Double dagger
136	210	88	10001000	ˆ	ˆ	ˆ	Circumflex
137	211	89	10001001	‰	‰	‰	Promille
138	212	8A	10001010	Š	Š	Š
139	213	8B	10001011	‹	‹	‹	Enkelt vinklat citat vänster
140	214	8C	10001100	Œ	Œ	Œ
141	215	8D	10001101		
142	216	8E	10001110	Ž	Ž
143	217	8F	10001111		
144	220	90	10010000		
145	221	91	10010001	'	‘	‘	Citat enkelt vänster
146	222	92	10010010	'	’	’	Citat enkelt höger
147	223	93	10010011	"	“	“	Citat dubbel vänster
148	224	94	10010100	"	”	”	Citat dubbel höger
149	225	95	10010101	•	•	•
150	226	96	10010110	-	•	–	Enkel dash
151	227	97	10010111	-	—	—	Dubbel dash
152	230	98	10011000	˜	˜	˜
153	231	99	10011001	™	™	™	Varumärke (Trademark)
154	232	9A	10011010	š	š	š
155	233	9B	10011011	›	›	›	Enkelt vinklat citat höger
156	234	9C	10011100	œ	œ	œ
157	235	9D	10011101		
158	236	9E	10011110	ž	ž
159	237	9F	10011111	Ÿ	Ÿ	Ÿ
160	240	A0	10100000		 	 	Icke-brytande blanksteg
161	241	A1	10100001	¡	¡	¡	Upp-och-nedvänt utropstecken
162	242	A2	10100010	¢	¢	¢	Centtecken
163	243	A3	10100011	£	£	£	Pundtecken
164	244	A4	10100100	¤	¤	¤	Allmän valutasymbol
165	245	A5	10100101	¥	¥	¥	Yentecken
166	246	A6	10100110	¦	¦	¦	Pipe/Vertikalt brutet streck
167	247	A7	10100111	§	§	§	Paragrafsymbol
168	250	A8	10101000	¨	¨	¨	Trema (dieresis, omljud)
169	251	A9	10101001	©	©	©	Copyright-tecken
170	252	AA	10101010	ª	ª	ª	Feminine ordinal
171	253	AB	10101011	«	«	«	Dubbla vinkelcitationstecken (gåsögon), vänster
172	254	AC	10101100	¬	¬	¬	Logiskt icke-tecken
173	255	AD	10101101	­	­	­	Kort talstreck
174	256	AE	10101110	®	®	®	Registrerat varumärke
175	257	AF	10101111	¯	¯	¯	Makron
176	260	B0	10110000	°	°	°	Gradtecken
177	261	B1	10110001	±	±	±	Plus-minus -tecken
178	262	B2	10110010	²	²	²	Upphöjt till 2
179	263	B3	10110011	³	³	³	Upphöjt till 3
180	264	B4	10110100	´	´	´	Accent
181	265	B5	10110101	µ	µ	µ	Mikrotecken
182	266	B6	10110110	¶	¶	¶	Paragraftecken
183	267	B7	10110111	·	·	·	Mittenpunkt (skalärprodukt)
184	270	B8	10111000	¸	¸	¸	Cedilj
185	271	B9	10111001	¹	¹	¹	Mikro
186	272	BA	10111010	º	º	º	Masculine ordinal
187	273	BB	10111011	»	»	»	Dubbla vinkelcitationstecken (gåsögon), höger
188	274	BC	10111100	¼	¼	&fracl4;	En fjärdedel
189	275	BD	10111101	½	½	&fracl2;	En halv
190	276	BE	10111110	¾	¾	¾	Tre fjärdedelar
191	277	BF	10111111	¿	¿	¿	Upp-och-nedvänt frågetecken
192	300	C0	11000000	À	À	À	A med grav accent
193	301	cl	11000001	Á	Á	Á	A med akut accent
194	302	C2	11000010	Â	Â	Â	A med cirkumflex
195	303	C3	11000011	Ã	Ã	Ã	A med tilde
196	304	C4	11000100	Ä	Ä	Ä	A med trema
197	305	C5	11000101	Å	Å	Å	A med ring
198	306	C6	11000110	Æ	Æ	Æ	Ligatur A+E
199	307	C7	11000111	Ç	Ç	Ç	C med cedilj
200	310	C8	11001000	È	È	È	E med grav accent
201	311	C9	11001001	É	É	É	E med akut accent
202	312	CA	11001010	Ê	Ê	Ê	E med cirkumflex
203	313	CB	11001011	Ë	Ë	Ë	E med trema
204	314	CC	11001100	Ì	Ì	Ì	I med grav accent
205	315	CD	11001101	Í	Í	Í	I med akut accent
206	316	CE	11001110	Î	Î	Î	I med cirkumflex
207	317	CF	11001111	Ï	Ï	Ï	I med trema
208	320	D0	11010000	Ð	Ð	Ð	(ETH)
209	321	D1	11010001	Ñ	Ñ	Ñ	N med tilde
210	322	D2	11010010	Ò	Ò	Ò	O med grav accent
211	323	D3	11010011	Ó	Ó	Ó	O med akut accent
212	324	D4	11010100	Ô	Ô	Ô	O med cirkumflex
213	325	D5	11010101	Õ	Õ	Õ	O med tilde
214	326	D6	11010110	Ö	Ö	Ö	O med trema
215	327	D7	11010111	×	×	×	Multiplikationstecken
216	330	D8	11011000	Ø	Ø	Ø	Snedstruket O
217	331	D9	11011001	Ù	Ù	Ù	U med grav accent
218	332	DA	11011010	Ú	Ú	Ú	U med akut accent
219	333	DB	11011011	Û	Û	Û	U med cirkumflex
220	334	DC	11011100	Ü	Ü	Ü	U med trema/umlaut
221	335	DD	11011101	Ý	Ý	Ý	Tyskt dubbel-s
222	336	DE	11011110	Þ	Þ	Þ	Isländska THORN-tecknet
223	337	DF	11011111	ß	ß	ß	Tyskt dubbel-S
224	340	E0	11100000	à	à	à	a med grav accent
225	341	E1	11100001	á	á	á	a med akut accent
226	342	E2	11100010	â	â	â	a med cirkumflex
227	343	E3	11100011	ã	ã	ã	a med tilde
228	344	E4	11100100	ä	ä	ä	a med trema
229	345	E5	11100101	å	å	å	a med ring
230	346	E6	11100110	æ	æ	æ	aelig
231	347	E7	11100111	ç	ç	ç	c med cedilj
232	350	E8	11101000	è	è	è	e med grav accent
233	351	E9	11101001	é	é	é	e med akut accent
234	352	EA	11101010	ê	ê	ê	e med cirkumflex
235	353	EB	11101011	ë	ë	ë	e med trema
236	354	EC	11101100	ì	ì	ì	i med grav accent
237	355	ED	11101101	í	í	í	i med akut accent
238	356	EE	11101110	î	î	î	i med cirkumflex
239	357	EF	11101111	ï	ï	ï	i med trema
240	360	F0	11110000	ð	ð	ð	eth
241	361	F1	11110001	ñ	ñ	ñ	n med tilde
242	362	F2	11110010	ò	ò	ò	o med grav accent
243	363	F3	11110011	ó	ó	ó	o med akut accent
244	364	F4	11110100	ô	ô	ô	o med cirkumflex
245	365	F5	11110101	õ	õ	õ	o med tilde
246	366	F6	11110110	ö	ö	ö	o med trema
247	367	F7	11110111	÷	÷	÷	Divisionstecken
248	370	F8	11111000	ø	ø	ø	Snedstruket o
249	371	F9	11111001	ù	ù	ù	u med grav accent
250	372	FA	11111010	ú	ú	ú	u med akut accent
251	373	FB	11111011	û	û	û	u med cirkumflex
252	374	FC	11111100	ü	ü	ü	u med trema/umlaut
253	375	FD	11111101	ý	ý	ý	y med akut accent
254	376	FE	11111110	þ	þ	þ	Isländska thorn-tecknet
255	377	FF	11111111	ÿ	ÿ	ÿ	y med trema

NUL	Används som utfyllnadstecken, skall inte sammankopplas med blanktecknet.
SOH	Start Of Header, för att markera början av headern, som är adress och kontrolltecken innan den "riktiga" data som skall överföras.
STX	Start Of Text, markerar var data börjar och slutet på headern.
ETX	End Of Text, markerar var data slutar, data är mellan STX och ETX.
EOT	End Of Transmission, anger slutet på en överföring
ENQ	ENQuiry, är en begäran om svar
ACK	ACKnowledge, är ett positivt svar på att data som mottagits är korrekt mottagen.
BEL	Används för att påkalla uppmärksamhet, en ljudsignal är oftast förknippad med detta tecken.
BS	BackSpace, för att backa ett tecken.
HT	Horizontal Tab, en tabuleringsförflyttning, hur många positioner som flyttas beror på inställning på utrustningen.
LF	Line Feed, radmatning, medför att nästa tecken kommer på raden under det föregående.
VT	Vertikal Tab, ett antal radmatningar baserade på inställning på utrustningen.
FF	Form Feed, sidmatning till nästa sida.
CR	Carriage Return, vagnretur, medför att nästa tecken skrivs i första positionen på raden.
SO	Shift Out, tecknen som kommer efter detta tecken skall tolkas efter en alternativ tabell än den som föregick SO och denna tabell skall användas tills SI tecknet påträffas.
SI	Shift In, tecknen som kommer efter detta skall tolkas enligt standard tabellen.
DLE	Data Link Escape, för att ge styrkoder en annan betydelse, är protokollberoende.
DC1	Device Control 1, kan styra olika funktioner i en utrustning, beroende på denna utrustning betyder detta tecken olika. Men många utrustningar använder det som Xon som är en flödesstyrningstecken och betyder fortsätt sända.
DC2	Device Control 2, kan styra olika funktioner i en utrustning, beroende på denna utrustning betyder detta tecken olika.
DC3	Device Control 3, kan styra olika funktioner i en utrustning, beroende på denna utrustning betyder detta tecken olika. Men många utrustningar använder det som Xoff som är en flödesstyrningstecken och betyder sluta sända.
DC4	Device Control 4, kan styra olika funktioner i en utrustning, beroende på denna utrustning betyder detta tecken olika.
NAK	Negativ AcKnowledge, är ett negativt svar på att data som mottagits är inte är korrekt mottagen.
SYN	SYNchronous idle, för att synkronisera utrustning vid synkron överföringsteknik.
ETB	End of Transmission Block, slut på ett logiskt block, mer förväntas komma.
CAN	CANcel, cancelera den data som mottagits
EM	End of Medium, slut på ett fysiskt block
SUB	SUBstitute, ersätter ett annat tecken som inte är giltigt med denna tecken tabell.
ESC	ESCape, ger efterföljande tecken en speciell betydelse, används i terminaler för att till exempel positionera markören.
DEL	Delete, används för stansade pappersremsor för att markera ett stansfel.
FS	File Separator, avgränsare
GS	Group Separator, avgränsare
RS	Record Separator, avgränsare
US	Unit Separator, avgränsare

De flesta av datorerna använder 8 bitar internt och använder en annan kod för att representera våra tecken, EBCDIC (Extended Binary-Coded Deciamal Interchange Code). Denna skapades också i USA och fick därför samma svaghet som ASCII , de landsspecifika tecknen. Vissa datorleverantörer valde att även använda denna kod i sin datakommunikation, till exempel IBM.

De svenska tecknen ersätter på dessa platser de ursprungliga i EBCDIC-tabellen. Effekten är att vi inte kan använda dessa ersatta tecken, men det har ansetts att dessa inte används i någon större utsträckning i Sverige.